"This city is like a big pussy..."

"...waiting to be fucked."

Fredag igen. Skönt det. Eller skönt och skönt... har inte haft så jobbiga dagar under denna vecka heller. Skola tis-tors varav endast en dag med förmiddagslektioner. Rätt chill med andra ord. Har just börjat med Bibel-kunskap i momentet "Kristendomens rötter". Mycket mer intressant än vad jag trodde det skulle vara. Grym föreläsare, inte ateist, men inte kristen heller. Inte vad det känns som i alla fall, han har ett bra sätt att prata om Bibeln på. Väldigt källkritisk, vilket jag gillar. Ändå lyckas han hålla sig objektiv.

Har letat efter Bibel 2000 hela veckan, men sjukt nog e den fan slutsåld överallt. Stört. Köpte istället "The Passion of the Christ" på DVD igår. Inte sett den förr, tänkte att det kunde vara en bra crash-course till Nya Testamentet. Såg den i natt. Snyggt gjord och allt, men lite onödigt fokuserande på lidandet istället för Jesus budskap och så. Men visst, kudos to Mel.

Om ni undrar vad jag menar med titeln på denna blogg så är det ett citat från Scarface. Jag kommer dit snart.

I morse vaknade jag av att en hundjävel skällde högt som satan. Jag hade en Refused-skiva på repeat i min stereo under natten, och eftersom jag inte lyssnat på den så mycket så trodde jag först, i mitt extremt nyvakna tillstånd, att ljudet kom från skivan. Men skiten fortsatte o fortsatte. Till sist hörde jag en kvinna skrika i vad som lät som ren jävla skräck. Klev upp ur sängen och kollade ut genom fönstret. En gubbe som bor här på området låter alltid sina två schäfrar springa lösa när han är ute och går med dem, och som jag fattar det hade en av hans schäfrar attackerat en annan schäfer som ett par var ute och gick med. Helt stört. Han stod och skrek åt sin hund att springa hem medan hundägarna stod och debatterade sinsemellan i en så där 5-10 minuter. Happ. Skoj uppvaknande. Gotta love Ålidhem. Fuckin' Compton, everyday.

Kollade på klockan. 12.20. Shit. Skönt med sovmorgon. Kokade ett par ägg till frulle och satte mig framför teven där jag så gott som fastnade till just nu. Inte riktigt sant, har faktiskt också suttit vid datorn då och då. Slapp dag som fan.

Angående Scarface. Erik har ägt filmen på DVD i snart ett halvår. Jag har sett den förr, men det var riktigt länge sen. Har under eftermiddagen suttit och plöjt igenom allt extramaterial, vilket var riktigt bra. Jag gillar när de verkligen lagt ner lite möda på extramaterialet. Producerat lite nya dokumentärer, istället för att slänga in någon gammal tv-reklamdynga som enbart gjordes i syfte att sälja filmen. På tal om crappigt extramaterial... Passion of the Christ. Ingenting! Inte ens en trailer.


På Scarface-DVD:n fanns även en rätt underhållande dokumentär om vad filmen betytt för hip-hopkulturen. Intervjuer med Method Man, Snoop Dogg, Eve, Russell Simmons, P Diddy... you name it. Skrattretande ibland när de säger att Tony Montana är deras största idol, men kul ändå. På sättet de snackar om honom låter det som han existerat på riktigt. Har ni möjlighet, så se den där. Riktigt skoj.

Jaha. Väntar på CP-Erik nu. Börjar bli hungrig som fan, och vi ska käka fuckin' mozzarella-pizza från ICA. Kung.

Adios!

//Kriz